Tidigt på fredagsmorgonen den 6 augusti 2021 låg all släke ännu kvar längs stranden. Entreprenören hade råkat ut för punktering på redskapsvagnen, men kom trots det redan kring 9-tiden för att påbörja arbetet med släkeröjningen. Samfällighetsföreningen (kallas också för södra föreningen) tillskjuter medel utöver bidraget från LOVA projektet. Ulf Smedberg AB i Ekeby, kan därför hålla stranden i Kvarnåkershamn i fint skick genom att röja lite oftare.
(Fortsätt gärna att läsa, det handlar inte om punkteringen).
Väl på plats ser betraktaren en effektiv släkeröjning. Här används en lämplig traktor för stranden. Varken för stor och för tung eller för liten och för klen.
Uffe har lite olika verksamheter på gården. Bl.a. med bevattningsmaskiner och motorpumpar och traktordito. Och en gårdsbutik. Flera stränder runtom på ön ser man till att sköta enligt miljöarbetet för bättre havsmiljö / LOVA-projektet.
Den här traktorn saknar nog inget som behövs för jobbet. Säkerhet för backning med kamera och ljud och med perfekt runt-om-sikt och all behövlig elektronik. Med all utrustning inkl. den tillkopplade ligger prisbilden på omkring 2 mkr. Bra då om traktorn får ihop 7-800 driftstimmar om året.
Uffe Smedberg i sitt arbetsredskap. Arbetsmiljön för alla lantbrukare och maskinförare m.fl. ska inte behöva vara sämre än för andra yrkeskategorier.
Men, vad var det nu som kunde ha slutat riktigt illa, Uffe?
Jo, för ganska precis 2 år sedan, men på en annan strand som röjdes, parkerade jag den här traktorn för att ta en fikapaus. Jag blev inbjuden till den, så min medhavda kaffeväska stod kvar i traktorn, på golvet ner till höger mot dörren.
Efter fikat gick jag ut till min parkerade traktor för att backa ut den och fortsätta med arbetet. Så jag klev upp på de tre stegen och satte mig. Skulle precis starta och backa då jag plötsligt fick en förnimmelse att det var något, det hördes som, ja, nästan skrikläten, som från fiskmåsar. Jag drog undan kaffeväskan för att se mot trappsteget och det var precis i samma moment som det syntes en liten barnkeps där utanför dörren , som stack upp ovanför kaffeväskan! Och ett gråtande barn.
Jag rusade ut ur traktorn, adrenalinet forsade fram, och på översta steget vid högra dörren, sitter en liten pojke, som var ett och ett halvt år! Han hade lyckats ta sig till traktorn, från sin mamma på stranden, ca 100 meter bort. Lyckats klättra upp på de vassa tre stegen med bara ben – sandalerna hittade jag längre bort på stranden- och satt sig ihopkrupen där. Sedan plötsligt blivit rädd och börjat gråta.
Det var fruktansvärt! Jag tog pojken i min famn, med bultande hjärta, och såg i samma sekund framför mig hur jag hade kunnat backa ut och då hade den lilla pojken ramlat av och kommit under framdäcket! Med ett tryck på närmare 1,5 ton! Det hade jag nog inte klarat, fortsatte Uffe, som till och från haft mardrömmar kring den minst sagt upprörande händelsen.
Uffe tog det lilla barnet i sin famn, fick honom att sluta gråta, och fick tag på de nu framspringande föräldrarna. Tillsammans gav de sig en god stund att prata igenom vad som hänt, och vad som kunde ha hänt. ”Det var sekunder från att jag skulle ha kört ihjäl ditt barn”.
Det var föräldrarnas första barn, och de var oerhört tacksamma. Och till en början rejält uppskärrade förstås.
Uffe fortsätter: Samtidigt, sen när man läser tidningar och rubriker, så tänker man, så väldigt lätt det är att det händer bilolyckor, folk blir lemlästade, barn dör, allt går på tiondedelar av sekunder. Så länge man inte känner nån så kanske man inte bryr sig så mycket. Man bara noterar det.
Numera är det understa trappsteget på höger sida borttaget.
– Uffe fortsätter sitt arbete på stranden, barnen på bilden nedan är inga småungar. De håller sig på klokt behörigt avstånd. Trots att nyfikenheten finns där, såklart. I annat fall kan man se framför sig hur traktorn stoppas, och ut kliver Uffe och kanske både berättar och förklarar för barnen vilka risker det är att ens närma sig en maskin i arbete.
// Artikelförfattare G A K