Omsorg om djur och natur.

Artikeln publiceras här på Södra Kvarnåkershamns hemsida. Det är ett stort intresse hos flera fastighetsägare av  att jaktlaget hjälper till att hålla nere både rådjursstammen och kaninernas härjningar. ”Som är överallt. Och äter upp allting. Och gräver gropar som jag snubblar i. Och bara springer omkring hela tiden! Överallt. Jag hatar dom” Citatet är taget från några småtjejer i området, oavsiktligt tjuvlyssnat av red.

Årsmöte nr 66!

(Förra året hölls av pandemiskäl stämman med endast styrelsen samlad. Ala val bordlades till nästa årsmöte 12 augusti 2021. Alla gemensamma aktiviteter lades ner förra året p.g.a. pandemin.)

Omval samtliga poster. Anders Olsson omvaldes som ordförande och Leif Claésson som kassör (som han varit i minst 25 år). Jonas Karlsson sekreterare, Oddbjörn Solberg vice ordförande samt ledamot Sören Rangstedt. Omval suppleanter Jonny Jacobsson och Göran Allernäs. Antal medlemmar ca 40-talet. Till årsmötet kom det 18. Pandemin höll nog en och annan borta. Det brukar vara nästan fullt annars.

En driven föreningsordförande såg till att mötet hölls i bra tempo, men alla fick ändå tid att framföra sina åsikter.

Under detta jaktåret 2020-2021 kan man bl.a. läsa i styrelsens berättelse att ett antal rådjur har avskjutits. Och ett färre antal rävar.

Vidare hare, och ett antal kaniner. Samt 15 påträffade myxomatoskaniner . Någon grågås, några gräsänder. Fjolårets siffor visar ett högre antal rävar än i år, men i övrigt ungefär lika antal. Till det kommer duva, fasan, rapphöna, någon mink, kråkor och några kajor.

Gemensam rådjursjakt vid 2 tillfällen. Gemensam harjakt, där också några rävar nerlades. Samt lite andra aktiviteter.

En stabil styrelseordförande som vet var skåpet ska stå.

Kassalikviditeten är mycket god. Jaktgäster, årsjaktkort och jakträttsbevis är föreningens intäkter. Arvoden lika med noll. De frivilliga medlemsinsatserna är många. Man stödutfodrar och man sköter i övrigt om viltvården på det förpliktigande sätt som det anstår ett viltvårdsområde. Här görs inget utan laga grund. Jägarna vet vad som gäller och är dessutom själva positiva till det rätt så omfattande regelverket. Inte minst säkerheten för liv och lem är satt i första rummet. Omsorg om både djur och människa finns där hela tiden, oavsett jägaren sitter i ett jakttorn eller står på marken, på pass, eller går med sin jakthund. Jakten bedrivs planerat och organiserat. Man har koll på vilka jägare som rör sig i viltvårdsområdets marker. Bl.a. genom att man anmäler sig inför jaktpasset. Det finns en tavla för markering av det avsedda området för dagens jaktpass,  så att man kan veta var man förvänta sig att ev. någon/några andra håller till. Radiokommunikation är en självklarhet dessutom.

Kassören berättar: Den ökande rådjursstammen vållar problem både i trafiken och med skogsplantor. På vägnätet i Silte har det varit ett tiotal anmälda påkörningar av rådjur det senaste året. Dessutom ett okänt antal oanmälda, där jaktlaget avlivat skadade rådjur.

Positivt är att det tillkommit föryngring bland jägarna. De får all behövlig info hur vi  bedriver jakt i Silte. Är det någon som vill diskutera så finns jag alltid tillgänglig på telefon eller hemmavid, avslutar Leif Claésson.

Polisen kan göra jaktkontroller. Senast kända enligt Leif, var vid kapellet sista jakthelgen för 2 år sedan. Inga anmärkningar. I en artikel i Gotlands Allehanda från 1993, faktiskt, får öns jägare beröm rakt igenom! Gäller säkert idag också!

Berömmet gäller säkert än idag!

En mycket rutinerad föreningsordförande, Oddbjörn Solberg, höll som vanligt i klubban. Mötet hann med att ta upp alla väsentliga frågor och beslut fattades därpå. Föreningsordföranden fick också upp på bordet att belysa Silte Viltvårdsområdes  beslut i dess stadgar om försäljning av rådjurskött var tillåtet- Stämman konstaterade att detta är förbjudet och stadgarna  skall efterlevas och ingen av stämmodeltagarena hade brutit mot stadgarna. (Alla är säkert ense om att verksamheten vilar bl.a. på att stadgarna gäller till punkt och pricka. Reds. Anm.)

Slutligen avhölls en fin minnestund i form av en tyst minut för en mycket uppskattad jaktkamrat, alltid gladlynt och omtyckt av alla, Fredrik Karlsson, som hastigt lämnat oss tidigare i år.

Efter mötets avslutande samlades man på hyggligt coronaavstånd och gick fram i ordnad form till det av härliga smörgåstårtor dignande bordet.  Man kunde också bekanta sig med några nya ansikten, till glädje för föryngringen av jaktens bedrivande framöver!

/ /Affe Aller