”En stor sensation och av mycket högt värde för både arkeologin och kulturvården! ”

”I så fall är dessa delar en stor sensation och av mycket högt värde för både arkeologin och kulturvården! ”

Läs gärna vidare och titta gärna på alla bilderna också, för vi sockenbor i Silte med alla våra kära fritidshusboende inbegripna, har förmånen att på alldeles nära håll, kunna få njuta av kulturhistoriska värden, mitt framför våra ögon!

I samarbete mellan Havdhems Hembygdsförening och Föreningen Siltegården samlades på lördagen den 4 september 2021 ca 50-talet entusiaster nere vid Sigleifs kvior.  

Det här reportaget handlar om lammgiften och russgiften vid Sigleifs (singularisform faktiskt)

Russgiften dagen före
Lambgiften dagen före
Takkonstruktionen på lambgiften är genomgången och åtgärdad inför morgondagens täckating
Virkesdelar som kan vara från 11-1400 talet.
Raftarna med knaggarna ligger stadigt inför morgondagens täckating.
Imorgon blir det täckating!

Traditionen att använda ag som takmaterial är urgammal på Gotland, riktigt hur gammal vet man inte. Agtaken läggs företrädesvis på ladugårdar och lambgift men har under förhistorisk tid förmodligen även förekommit på bostadshusen. Den gamla sedvänjan här på ön att förse uthus/ ladugårdar med tak av ag, ett halvgräs, som förr allmänt växte på gotlandsmyrarna, hålls numera till liv genom bl.a. initiativ av hembygdsföreningar och av Gotlands nation vid Uppsala universitet, där årliga initiativ alltsedan 1966 tas till s.k. täckating på Fårö. Ordets innebörd är att ett arbetslag ställer upp och täcker ett tak med ag, (eller reparerar det, s.k. omryftning) under en hel arbetsdag, mot betalning i form av riklig förplägnad från tidig morgon till sen kväll, med festligheter. Viktigt med traditionella drycker förstås, under hela dagen! Annars lär det inte bli täckating den dan!

Själva ordet ating tolkas även som ”ätning”. I betydelsen av att betalning sker i form av riklig förplägnad under arbetets gång och som ett tack med festligheter på kvällen. Uttalas med långt a, ”täckaating”.

Befolkningsökning och krav på lönsamhet i jordbruket gjorde att våtmarkerna började dikas ut under 1800- och 1900-talet. I första hand dikades de torvrika myrarna ut och omvandlades till odlingsbar jordbruksmark. På Gotland har våtmarkerna reducerats så hårt att endast en sjättedel eller kanske t.o.m. mindre än så, återstår i dag.

Dock finns det ännu kvar agmyrar för att bevara underhållet av öns agtaksbyggnader.  Eftersom både Fårö och Storsudret har flest agmyrar bevarade är det just där de finns.

Agtaken här på Gotland kan idag räknas till ett drygt hundratal. De sägs ha varit i tusental en gång i tiden. De flesta, kanske ett sextiotal finns på Fårö. På Storsudret kanske runt ett trettiotal och så några till, varav i vart fall två ligger i Kvarnåkershamns omedelbara närhet, vid Sigleifs kvior, alltså vid den södra parallellvägen till Kvarnåkerhamnsvägen.

-Medverkande på bilderna är som ni ser nedan, flera sockenbor, och även de från Öja. Alla lika entusiastiska och flitiga, så ingen kan nämnas före någon annan.  Men ändå, agbasen med sina mannar från Öja, är Erik Domerarve Larsson. Den som skötte agslåttern var bl.a. Per-Olof Hansén. Han såg till att de 5 lassen (var det väl?) kördes upp. I den splitternya traktorn satt även en 3,5 åring, Love, som sällskap. 

Mats Carlsson är en av flera i hembygdsarhetet och sockenlivet här, liksom Anders och Elisabeth Stenberg, och  Rune och Irma Hallviden. Namnlistan kan göras lång, förstås. Några företagare i socknen var också med för att dra sitt strå till stacken.

Den här dagen var fantastisk och så trevlig, och med så många tillfällen till sociala kontakter, nya som gamla, och all förplägnad, med det allra bästa vädret till skänks!

Carl von Linné i sin dagbok från sin gotländska resa 1741 ger oss följande anteckning:

”….., i vilken växte ett gräs över allt såsom säd i en åker utan någon annan växt, var 1 ½ aln högt, kallades ag… Folket täcker med denna sina ladutak, ty då han emellan midsommar och Olsmässan slås av med lya, lägges han liksom i band otorkad tillsammans utan att man bryr sig om vilken ända vetter ut, och således bliva härav tak bättre, tätare, långvaraktigare än av halm.”

Täckarbasen / agbasen Erik Domerarve
Rune Hallviden m.fl. som smakar dricku.
Anders och Krister och Rune t.v. i bild
Anders och Krister och Rune t.v. i bild
Matlaget med Elisabeth, Krister och Hilma.
Matlaget med Elisabeth, Krister och Irma.
Här hivas det ag!
Anna-Britta Allmungs m.fl. snurrar agen till vidjor/ byxor, som fäster agen intill gavlarna. Det gör byxakarlarna däruppe.

En lambgift skulle få nytt agtak och översyn av bärande delar, raftar. De är underliggande ungträd, avkvistade intill ca 15-20 cm från stammen. Dessa knaggar ser till att agen hindras från att glida ner från taket. Agen hivas först upp och vartefter den läggs allt högre uppåt, hissas den sedan upp buntvis. Utåt gavlarna ser och inte minst hör man de s.k. byxakarlarna, när de skickligt arbetar med att säkra ytterkantsbuntarna med tvinnade agstrån, som tillsammans blir till ett slags rep, vidja, eller kallat för byxa härnere på sudret. Gavelsidorna är ju som på alla byggnader extra utsatta för vinden, och därför måste agtaket läggas stadigt. Man stampar som sagt i stort sett hela tiden under takläggningen och arbetar också med ett redskap, täckastake, för att täta agen precis lagom ner mellan raftarna. Agen packas ungefär runt 70 cm tjockt. Regnet tränger inte igenom den tjockleken och inte minst takets rätt branta vinkel bidrar till att regndropparna eller t.o.m. ösregnet passerar ner utvändigt. 

Däremot lämpar sig inte agtaket för boendehus, eftersom värmen tar sig ut upp genom agen. Ett välskött och underhållet agtak, håller kanhända en mansålder i bästa fall. Man sköter om taket genom, s.k. omryftningar, som nämnts ovan, och lägger då ny ag på de ställen som behövs. Det är viktigt att stampa ner agen ordentligt. Man kollar förstås taket överallt, upptill, vid nocken, om virket är fräscht eller om oönskad växtlighet har bildats. Man kollar såklart även raftarnas skick och bindningen av agen utåt gavelsidorna.  

Vid sådana händelser i bygden som täckating, gör man noggranna förarbeten med planering och ekonomiska hänsyn.  Bidragsfrågor till länsstyrelsen, just för att hembygden kämpar för kulturens bevarande i alla dess uttrycksformer. Och praktiska frågor: Har vi en lämpad agmyr? Vem kan åta sig att bärga agen vid lämplig tidpunkt avseende myrens bärighet? Var förvarar vi agen i en till två, kanske tre veckor, innan det blir dags för täckating? Vilka proffs, täckarlag, är villiga att hjälpa till uppe på taket, med en agbas/ täckarbas som håller koll och leder arbetet? Vilka ställer upp med förplägnaden? Vilka övriga frivilliga arbetskrafter kan vi räkna med? Vilka hjälper till att hiva upp agen nere på marken och se till att den langas upp utan avbrott, och även att bunta den och lägga repet om bunten, så den hissas upp, när taket vuxit på höjden? Inte minst är det där med att snurra ihop en del av agen till vidjor/ rep/ byxor (samma betydelse) för bindningen av främst kantbuntarna mot gavelsidorna en viktig syssla under arbetets gång.

Både giftarna vid Sigleifs är intressanta. Den östra, för russen, sägs ha stått där hela tiden, kanske ända från 1100-talet? Den hyser därmed stort kulturhistoriskt värde, enligt CHAB nedan.

Den västra, för lammen, står där sedan 1905, laga skiftet. Har sannolikt stått på samma ägor i flera hundra år, men sedan skiftet, flyttats till sin nuvarande plats.

Hit cyklas det minsann! Och ja, artikelförfattarens cykel syns längst bort, lutad mot trädet.

Klockan tio fika (te) Klucki tei
Klockan tio fika (te) Klucku tei! Snacka om superkul stämning, som förhöjdes vartefter…
Action var det här! Arbetsförmågan ser ut att vara på topp!
Det är så härligt att se hur kul alla har tillsammans!
En byxakarl, som det heter, syns längst upp t.v. i bild.
Video 20210904_09480 24 sekunder copyright G A K
Täckarbasen Erik Domerarve med täckarlaget.
Ingamaj (och Matts) från Borum tog en sväng förbi och kollade. Här binds kransen, som sätts upp bara om all förplägnad varit till belåtenhet. Enligt rykten har det nog bara hänt nån enda gång på ön. Då sägs det att en kvast sattes upp!
Täckar/agbasens dotter Kristin Lindkvist med dotter Selma.

CHAB Arkeologi & Byggnadsvård AB berättar att de under sensommaren deltog som antikvarisk medverkan vid omläggningen av dessa två giftar. Den västra, en lammgift (vinterutfodring för får) skall förhoppningsvis virkesdateras med dendrokronologi. Man har noterat att det grova virket var sprätthugget med yxa, en teknik som fasades ut redan på 13-1400-talen. Man såg också vid en snabb översyn ett laxfäste med dymlingshål, som kan tyda på att det grova virket kan ha tjänat som bindbjälke i en större byggnad. Även i den östra giften finns två delar av samma virke. Är nu detta påträffade rester efter Siltes stavkyrka eller delar från en tidig- eller högmedeltida gård?

I så fall är dessa delar en stor sensation och av mycket högt värde för både arkeologin och kulturvården!” avslutar CHAB.

Nu är man faktiskt nästan uppe på nocken! Men det är ändå rätt mycket kvar.
Laget på den ena sidan behöver förstärkning för att hålla samma tempo som de på andra sidan? Nejdå, för det var faktiskt agen som behövde fyllas på.
Här kommer mera ag minsann! Fjärde lasset. Stod hos Mats Carlsson, så det var inte så långt att köra. Bakom ratten i den nya traktorn sitter Per-Olof Hansén som ju även var den som skötte agbärgningen nere i Vamlingbo, från en agmyr ,som Skogsvårdsstyrelsen bedömt att behöva slås av. Den hade visst stått i 2 säsonger.
Här syns tydligt att man kommit ifatt varandra, efter att ha fått påfyllning av agen.
Love, tre och ett halvt år, missar ingenting av hur arbetet sköts. Dessutom håller han koll på att Per-Olof kör klokt med den nya traktorn. Kompisen Nallebjörn känns så trygg att ha i famnen.

Videon är 38 sekunder lång. Den visar hur man hivar upp agen till täckarlaget, och alla arbetar intensivt med detta. Traktorn som nästan kör in i bilden, rattas så säkert av Per-Olof.

Video 202110904_115627 copyright G A K
Dags för lunch blev det klockan 13. Traditionen bjuder på kalops, och till efterrätt gärna en fruktkompott, med t.ex. vispad grädde
Alla som hjälper till med täckating mår så gott av samvaron och matlagets färdigheter!
Nästa ”sittning” var klockan 15, otendag heter det. Eftermiddagsfika med mycket smaskens till kaffet. Stämningen var nu på topp, med allt gott att äta och dricka!
En flaska som användes med måttfullhet.
Nu ökar man farten, klockan är strax halvfem, och man vill ju bli färdiga innan festen på bygdegården ikväll!
Så här fin blev kransen! Och den kommer att sättas upp i tid!
Erik Domerarve Larsson håller koll oavbrutet!
Man slår av löst sittande ag utefter sidorna med ett rep.
Här kommer hänglarna att hängas upp på hängelkäpparna (finns olika benämningar) som i sin tur går på tvärs över bruinstängerna, (finns alltså olika benämningar även här) dvs. de som läggs utefter nocksidorna.
Hänglarna, som har ett uttag för hängelkäpparna (ordvalet från en fårögute i en film), kommer att göra nytta mot vindens påverkan.
Hurra för en så lyckad täckating! Kransen i topp! Förplägnad och samvaro likaså.
Gediget arbete minsann!

Slutligen, bilder från ett par dar efteråt, när det mesta var återställt, som bortkörda flak mm. Håll med om ett tjusigt resultat, där kanhända en del av oss fått lära sig innebörden av ordet ”täckating”.

Så fint det blev! Russgiften är från kanske 1100-talet! Så fräscht! Tänk att vi har det här i Silte, Sigleifs kvior, och så har vi förstås det s.k. brudkorset i närheten.
Och här är lambgiften! Så spännande att framöver få reda på resultatet av åldersbestämningen på virket! Något som kan ta tid, sägs det. För kön är visst lång?
Det här ser ut att hålla länge!

Senare följde festligheter på bygdegården, med bastu innan. Det serverades traditonellt risgrynsgröt och annat gott. Ryktet förtäljer att alla hade haft det hur trevligt som helst. Havdhems Hembygdsgård och Föreningen Siltegården kan känna sig som lyckade arrangörer tillsammans med alla deltagare och förstås proffsen med hur ett täckating ska gå till!

/ G A K

//Senast uppdaterad 20210911_0940, tillagda 2 videor samt några rättelser och någon omdisposition av text.

2 kommentarer

  1. Såå fint och härligt! Det gläder en byggnadsantikvaries hjärta💙. Vi hade så gärna varit med om denna historiska händelse, men jobbet på fastlandet måste tyvärr göras också😉. Tack för ett fantastiskt arbete. Ska bli så spännande att ta del av den antikvariska rapporten så småningom. Tänk om de sprätthuggna plankorna är från Silte medeltida stavkyrka😇😳!! Med vänlig hälsning, Ebba och Patrik, Silte Mickels.

  2. Så fantastiskt, vilket kulturarv och fantastiska människor som delar med sig av kunskap och traditioner. Så tacksam, man bara älskar denna ö och människorna här. En gång gotlänning alltid gotlänning. Bor på fastlandet, lever på Gotland.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.