”I så fall är dessa delar en stor sensation och av mycket högt värde för både arkeologin och kulturvården! ”

Läs gärna vidare och titta gärna på alla bilderna också, för vi sockenbor i Silte med alla våra kära fritidshusboende inbegripna, har förmånen att på alldeles nära håll, kunna få njuta av kulturhistoriska värden, mitt framför våra ögon!

I samarbete mellan Havdhems Hembygdsförening och Föreningen Siltegården samlades på lördagen den 4 september 2021 ca 50-talet entusiaster nere vid Sigleifs kvior.  

Det här reportaget handlar om lammgiften och russgiften vid Sigleifs (singularisform faktiskt)

Traditionen att använda ag som takmaterial är urgammal på Gotland, riktigt hur gammal vet man inte. Agtaken läggs företrädesvis på ladugårdar och lambgift men har under förhistorisk tid förmodligen även förekommit på bostadshusen. Den gamla sedvänjan här på ön att förse uthus/ ladugårdar med tak av ag, ett halvgräs, som förr allmänt växte på gotlandsmyrarna, hålls numera till liv genom bl.a. initiativ av hembygdsföreningar och av Gotlands nation vid Uppsala universitet, där årliga initiativ alltsedan 1966 tas till s.k. täckating på Fårö. Ordets innebörd är att ett arbetslag ställer upp och täcker ett tak med ag, (eller reparerar det, s.k. omryftning) under en hel arbetsdag, mot betalning i form av riklig förplägnad från tidig morgon till sen kväll, med festligheter. Viktigt med traditionella drycker förstås, under hela dagen! Annars lär det inte bli täckating den dan!

Själva ordet ating tolkas även som ”ätning”. I betydelsen av att betalning sker i form av riklig förplägnad under arbetets gång och som ett tack med festligheter på kvällen. Uttalas med långt a, ”täckaating”.

Befolkningsökning och krav på lönsamhet i jordbruket gjorde att våtmarkerna började dikas ut under 1800- och 1900-talet. I första hand dikades de torvrika myrarna ut och omvandlades till odlingsbar jordbruksmark. På Gotland har våtmarkerna reducerats så hårt att endast en sjättedel eller kanske t.o.m. mindre än så, återstår i dag.

Dock finns det ännu kvar agmyrar för att bevara underhållet av öns agtaksbyggnader.  Eftersom både Fårö och Storsudret har flest agmyrar bevarade är det just där de finns.

Agtaken här på Gotland kan idag räknas till ett drygt hundratal. De sägs ha varit i tusental en gång i tiden. De flesta, kanske ett sextiotal finns på Fårö. På Storsudret kanske runt ett trettiotal och så några till, varav i vart fall två ligger i Kvarnåkershamns omedelbara närhet, vid Sigleifs kvior, alltså vid den södra parallellvägen till Kvarnåkerhamnsvägen.

-Medverkande på bilderna är som ni ser nedan, flera sockenbor, och även de från Öja. Alla lika entusiastiska och flitiga, så ingen kan nämnas före någon annan.  Men ändå, agbasen med sina mannar från Öja, är Erik Domerarve Larsson. Den som skötte agslåttern var bl.a. Per-Olof Hansén. Han såg till att de 5 lassen (var det väl?) kördes upp. I den splitternya traktorn satt även en 3,5 åring, Love, som sällskap. 

Mats Carlsson är en av flera i hembygdsarhetet och sockenlivet här, liksom Anders och Elisabeth Stenberg, och  Rune och Irma Hallviden. Namnlistan kan göras lång, förstås. Några företagare i socknen var också med för att dra sitt strå till stacken.

Den här dagen var fantastisk och så trevlig, och med så många tillfällen till sociala kontakter, nya som gamla, och all förplägnad, med det allra bästa vädret till skänks!

Carl von Linné i sin dagbok från sin gotländska resa 1741 ger oss följande anteckning:

”….., i vilken växte ett gräs över allt såsom säd i en åker utan någon annan växt, var 1 ½ aln högt, kallades ag… Folket täcker med denna sina ladutak, ty då han emellan midsommar och Olsmässan slås av med lya, lägges han liksom i band otorkad tillsammans utan att man bryr sig om vilken ända vetter ut, och således bliva härav tak bättre, tätare, långvaraktigare än av halm.”

En lambgift skulle få nytt agtak och översyn av bärande delar, raftar. De är underliggande ungträd, avkvistade intill ca 15-20 cm från stammen. Dessa knaggar ser till att agen hindras från att glida ner från taket. Agen hivas först upp och vartefter den läggs allt högre uppåt, hissas den sedan upp buntvis. Utåt gavlarna ser och inte minst hör man de s.k. byxakarlarna, när de skickligt arbetar med att säkra ytterkantsbuntarna med tvinnade agstrån, som tillsammans blir till ett slags rep, vidja, eller kallat för byxa härnere på sudret. Gavelsidorna är ju som på alla byggnader extra utsatta för vinden, och därför måste agtaket läggas stadigt. Man stampar som sagt i stort sett hela tiden under takläggningen och arbetar också med ett redskap, täckastake, för att täta agen precis lagom ner mellan raftarna. Agen packas ungefär runt 70 cm tjockt. Regnet tränger inte igenom den tjockleken och inte minst takets rätt branta vinkel bidrar till att regndropparna eller t.o.m. ösregnet passerar ner utvändigt. 

Däremot lämpar sig inte agtaket för boendehus, eftersom värmen tar sig ut upp genom agen. Ett välskött och underhållet agtak, håller kanhända en mansålder i bästa fall. Man sköter om taket genom, s.k. omryftningar, som nämnts ovan, och lägger då ny ag på de ställen som behövs. Det är viktigt att stampa ner agen ordentligt. Man kollar förstås taket överallt, upptill, vid nocken, om virket är fräscht eller om oönskad växtlighet har bildats. Man kollar såklart även raftarnas skick och bindningen av agen utåt gavelsidorna.  

Vid sådana händelser i bygden som täckating, gör man noggranna förarbeten med planering och ekonomiska hänsyn.  Bidragsfrågor till länsstyrelsen, just för att hembygden kämpar för kulturens bevarande i alla dess uttrycksformer. Och praktiska frågor: Har vi en lämpad agmyr? Vem kan åta sig att bärga agen vid lämplig tidpunkt avseende myrens bärighet? Var förvarar vi agen i en till två, kanske tre veckor, innan det blir dags för täckating? Vilka proffs, täckarlag, är villiga att hjälpa till uppe på taket, med en agbas/ täckarbas som håller koll och leder arbetet? Vilka ställer upp med förplägnaden? Vilka övriga frivilliga arbetskrafter kan vi räkna med? Vilka hjälper till att hiva upp agen nere på marken och se till att den langas upp utan avbrott, och även att bunta den och lägga repet om bunten, så den hissas upp, när taket vuxit på höjden? Inte minst är det där med att snurra ihop en del av agen till vidjor/ rep/ byxor (samma betydelse) för bindningen av främst kantbuntarna mot gavelsidorna en viktig syssla under arbetets gång.

Både giftarna vid Sigleifs är intressanta. Den östra, för russen, sägs ha stått där hela tiden, kanske ända från 1100-talet? Den hyser därmed stort kulturhistoriskt värde, enligt CHAB nedan.

Den västra, för lammen, står där sedan 1905, laga skiftet. Har sannolikt stått på samma ägor i flera hundra år, men sedan skiftet, flyttats till sin nuvarande plats.

CHAB Arkeologi & Byggnadsvård AB berättar att de under sensommaren deltog som antikvarisk medverkan vid omläggningen av dessa två giftar. Den västra, en lammgift (vinterutfodring för får) skall förhoppningsvis virkesdateras med dendrokronologi. Man har noterat att det grova virket var sprätthugget med yxa, en teknik som fasades ut redan på 13-1400-talen. Man såg också vid en snabb översyn ett laxfäste med dymlingshål, som kan tyda på att det grova virket kan ha tjänat som bindbjälke i en större byggnad. Även i den östra giften finns två delar av samma virke. Är nu detta påträffade rester efter Siltes stavkyrka eller delar från en tidig- eller högmedeltida gård?

”I så fall är dessa delar en stor sensation och av mycket högt värde för både arkeologin och kulturvården!” avslutar CHAB.

Videon är 38 sekunder lång. Den visar hur man hivar upp agen till täckarlaget, och alla arbetar intensivt med detta. Traktorn som nästan kör in i bilden, rattas så säkert av Per-Olof.

Slutligen, bilder från ett par dar efteråt, när det mesta var återställt, som bortkörda flak mm. Håll med om ett tjusigt resultat, där kanhända en del av oss fått lära sig innebörden av ordet ”täckating”.

Senare följde festligheter på bygdegården, med bastu innan. Det serverades traditonellt risgrynsgröt och annat gott. Ryktet förtäljer att alla hade haft det hur trevligt som helst. Havdhems Hembygdsgård och Föreningen Siltegården kan känna sig som lyckade arrangörer tillsammans med alla deltagare och förstås proffsen med hur ett täckating ska gå till!

/ G A K

//Senast uppdaterad 20210911_0940, tillagda 2 videor samt några rättelser och någon omdisposition av text.